om att frysa...

.. är olika i blåbärsskogen än på kalhygget!


marmeladburken har ett lock av glas, det fick bli ett litet tittskåp!


i morse vaknade jag av att jag skakade, fryser typ aldrig… hade åkt på lillemans feber, han låg tryggt sovandes bredvid mig, alldeles tätt intill också brännhet…

vet inte om det var yra tankar som satt igång i min hjärna och i hjärtat
men de brände!

var på stan i går och tanken och känslan grep tag i mig att stockholm verkligen var iskallt, jo det var ju några minus, men det var inte det jag tänkte på där utan folket jag passerade,
alla tittandes ner och med en tom målinriktad blick som styr deras ruffa gång
ingen tänker!

att stöta ihop med någon där på trånga drottninggatan är sånt som händer, alla bara suckar och går vidare utan att ens blickar möts
ingen finns!

längs gatan sitter hemlösa ensamma människor med lite jämna mellanrum, alla har dom en burk som dom hoppas att någon ska se
ingen ser!

jag har alltid lagt en slant i de där burkarna, inte för samvetets skull utan mer för att jag vill att dom ska känna att jag vet att dom finns
jag ser!

en kille satt insvept i en stor kappa, våra blickar möttes och jag sa,när jag la i min slant, tjena hur är läget?
han svarade med bruten röst
jag fryser som fan!

jag gick vidare, har nånstans att gå, hade någon som väntade på mig, någon som blev glad
… någon såg mig!

... att vakna i blåbärsskogen med feber är ta mig tusan inget om man jämför att befinna sig mitt i kalhygget och frysa om både kropp och själ!

upp med blicken, se någon i ögonen, det värmer alla!

varmkram lotten

Kommentarer

  1. Noe å tenke på! Vi er altfor opptatt av oss selv og vårt eget. Og våre problemer er som oftest veldig små...
    Ha en fin kveld, goa Lotten =)

    SvaraRadera
  2. Du har ju bara så rätt i det du skriver, vännen.
    Verkligen!
    Och du..hoppas att febern ger med sig snart.
    Kram Lallis

    SvaraRadera
  3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  4. Du är så gullig Lotten! Tänker på alla människor jämt. När jag är i Stockholm brukar jag faktiskt tänka på det... folk går så himla fort... och är alltid på språng känns det som. Det är skönt att åka hem sedan igen och låta hjärtat slå lite mer sakta...

    Kram Jenny

    SvaraRadera
  5. Hej vännen min!

    Jag instämmer till fullo med vad du skriver.
    Stockholm är en kall stad.
    Jag bodde där en gång..
    Vandrade de där gatorna där det ständigt tycktes ligga is.
    Sommar som vinter. Jag klarade inte av det.
    Att nästan bli avrättad om jag mot förmodan skulle våga möta en annans blick på tunnelbanan..

    Och om jag skulle dö i tunnelbane-trängseln skulle alla slipsnissar med NewYorkTimes under ena armen, mobilen i ena örat o laptopen i handen bara trampa på över min kropp.
    Jag lämnade Stockholm.

    Tack för en tankvärd text!

    Kramar och krya på dig!
    Anna

    SvaraRadera
  6. Så sant du har,
    nu bor jag i Norrbotten och här är det inte fullt så stressat på stan...
    men jag förstår hur du menar.

    Ditt skåp är jättefint, speciellt de korsade spröjsen!

    Kram,
    Anette

    SvaraRadera
  7. Väldigt bra skrivet...

    Krya på dig vännen!

    KRAM, Jenny

    <3

    SvaraRadera
  8. Återigen har du så rätt, så rätt! Hur kan vi människor bli så....tomma, att vi inte ser andra människor omkring oss??? Empati, det är ett honnörsord på vår skola, vi jobbar med det ständigt...hoppas det fastnar i barnens hjärta förevigt!
    En svalkande kram till dig kära Lotten,
    Lydia

    SvaraRadera
  9. Fyy Faan va bra skrivet ((ursäkta uttrycket)) Men så där har det tyvärr blivit i våran storstad!!Usch de är så hemskt! kallt,tommma blickar,empatilöst..ja håller me på vartenda ord.. Näe ja vill bo där Madicken bor o det är tur man har lätt till ett leende...kram från snowwhite-sussie

    SvaraRadera
  10. Ska du till Mölle Lotten?! Då måste vi se till att vi ses. De har ett jättemysigt fik på Mölle Krukmakeri så vi kan väl ses där över en god kopp kaffe då!? :)

    Kram Jenny

    SvaraRadera
  11. Ja, vilken lycka det är att bli sedd.
    Men Lotten, hur många ser in i hjärtat som du gör? Tänk så många som bara ser en illa klädd person som tigger pengar. Du har en gåva som inte är alla förunnat, en osjälviskhet som sträcker sig längre än omsorgen av din egen familj.
    Åhh vad jag tycker om dig...

    Kramisar

    Viveka

    SvaraRadera
  12. Stämmer så in i bomben. Det är inte bara på gatorna i Stockholm man går md blicken ner i backen. Hoppas febern släpper och ni blir friska
    Kram mamma C

    SvaraRadera
  13. Jag blir väldigt glad att läsa det du skrivit. Glad att se att det finns människor med ett hjärta - då finns det hopp för vår värld. Tack för fina ord och krya på dig! Kram Ingela

    SvaraRadera
  14. Tänkvärt ifrån dej igen...
    Själv märker man detta jätteväl när man kommer ifrån norrland och man hejar på varandra hellre en gång för mycket än ingen gång alls. Jag har faktiskt bott både i London och Stockholm och t.o.m Londonborna var mera kontaktbara än Stockholmarna -varför??? När man vet att att en litet "hej" eller bara att blickarna möta betyder ju då mycket.
    Mins en föreläsning jag var på och en präst berättade om en tonårsflicka som hade hamnat i fel sällskap och ingen märkte något hemma, inte förrän det nästan var för sent. Hon berättade att ingen såg henne när hon kom hem, ingen frågade hur hennes dag hade varit för ingen fanns där... Om någon varit hemma, om någon bara kunde fråga hur hon haft det och om familjen kunde äta middag tillsammans så hade antagligen inte hon behövt söka "sällskap" på annat håll.
    Tänk på det att bry er om varandra och fråga era barn hur deras dag varit och om något speciellt hänt, gör man det till en vana märker man hur dom nästan berättar självmant innan man frågat och det är underbart att få dela deras vardag så.
    Oj, vad lååångt det blev men ack så viktigt ämne Lotten tog upp idag. Varma hälsningar, pigga på er kramar i mängder.

    SvaraRadera
  15. Å, stackare..hoppas att febern ger med sig snart..

    Stockholm...är ibland så trött på det..samtidigt har det så mycket vackert..jag förstår hur du menar, gillar INTE drottninggatan även om jag bara mååååste besöka årstiden titt som tätt...och sen är det ju en väldigt opersonlig stad. Hemlösa är något som även jag lider med..du har ett gott hjärta Lotten..jag brukar faktiskt ge en slant men det är inte direkt ofta jag stannar och pratar vilket jag tycker är väldigt fint.

    Jag sneglar på Visby på hemnet alldeles för ofta...VET att inte min man kan få arbete där...annars skulle jag verkligen vilja flytta dit.

    Du visar så mycket fint, Lotten...gillar att strosa omkring här!

    KRAMMMM
    Hanna

    KRYA PÅ DIG!!!!!

    SvaraRadera
  16. Ännu ett klockrent inlägg av dig Lotten.

    Jag som själv flyttat hit från Göteborg (nu åttar år sedan men ändå) märkte direkt en enorm skillnad på folket här i stan och "hemma" i Gbg.

    När vi bodde i lägenhet innan husköpet, åkte jag mycket tunnelbana och mötte mycket folk som stressade runt men det är precis som du säger, "ingen finns". Alla har sitt mål och bara stänger av mot omvärlden.
    En gammal kollega berättade om en vän till henne som hade svimmat på tunnelbanan, mitt på dagen (kommer inte ihåg anledningen men det var ingen fyllegrej i alla fall). När hon vaknade upp hade hon blivit rånad på allt av värde. En skrämmande värld tycker jag.
    Själv gjorde jag mig ordentligt illa, slog upp hela stortånageln då jag halkade uppe vid plattformen en sommarmorgon. Sommar var det eftersom jag hade sandaler och jag var på väg till jobbet. Hade sån värk så jag höll på och svimma så jag frågade ett par tjejer som satt på en bänk om jag kunde få sätta mig vid ena kanten. De sa inget men lämnade bänken och gick iväg som om jag vore pestsmittad...
    Kallt kan man väl säga trots att det var mitt i sommaren. Jag längtar så till den dag då Stockholm vaknar upp ur sin stress, hoppas den dagen kommer.

    Här i vårt lilla område lite utanför stan, "landet mitt i stan" som många tydligen kallar det är det så annorlunda. Alla man möter hälsar glatt. När vi var nyinflyttade stannade folk som gick förbi och hälsade oss välkomna till området. Här trivs jag verkligen, känns nästan som "hemma" där jag är uppvuxen.

    Tänk om fler kunde stanna till på stan och sprida lite värme.

    Värme i all ära men hoppas du slipper den förhöjda kroppstemperaturen snart.

    Kram Mia

    SvaraRadera
  17. Hej!

    Tack så otroligt mycket för tummarna och kommentaren!

    Mysig blogg!

    Kram

    SvaraRadera
  18. Du har så rätt, det är ganska ruggigt när man tänker på hur egoistisk man är. Hoppas du och lilleman kryar på er.
    Och Lotten skåpet är ju bara så man smäller av!! Så fint.Du skulle ha köpt under delen också eller?? Kanske finns kvar :)
    Ja en bra kväll.
    Kram Caroline

    SvaraRadera
  19. Hej

    så sant, alla borde ha en Lotten i sig.
    Kram sari

    SvaraRadera
  20. Hej Vännen!!
    Åh har du fått feber..inte kul..jag har haft ont i huvudet i dag..kännt mig rätt så trött i benen.:har tagit mig igenom dagen på värktabletter..

    Du har så rätt det du skriver..Vi behöver se varandra..även dem vi inte känner och de som är annorlunda..
    Tänk om vi alla kunde räcka ut en hjälpande hand..
    du har du sett filmen Skicka vidare..Underbar film..
    kram anna

    SvaraRadera
  21. Så sant så sant. Bor inte så långt från sthlm så jag åker dit ibland. Men varje gång är det lika skönt att komma hem, lugnt och greppbart. Inget slussande ut och in från tunnelbanan där människorna bara passerar, som du sa utan att märka...
    Brukar passa på att köpa situation sthlm av någon som säljer. Boken, "Hemlös med egna ord" är också ett tips. / Lina

    SvaraRadera
  22. Lotten, hoppas att du mår bättre.

    Tycker att du skriver underbart och det får mig verkligen att tänka efter, du har så rätt, önskar vi inte alla att bli sedda. Dina tankar får mig att bli ännu mer tacksam för det liv jag lever. Så underbart det är att bli sedd och älskad varje dag, det glöms bort så lätt i den vardagliga stressen. Vilken tur att du finns som kan påminna oss om detta viktiga.
    Krya på dig, Jillsan

    SvaraRadera
  23. Hej Lotte!
    Idag skriver du väldigt tänkvärt!
    Om fler tänkte och agerade som du skulle världen bli lite varmare.
    Kram Anna

    SvaraRadera
  24. Lotten, du är en ängel som sveper förbi uteliggarna och tar dig tid att visa dem lite uppmärksamhet! Klart de måste uppskatta att någon ser dem! Det låter så hemskt det du beskriver, så kallt, man blir ledsen..
    Massor av krya-på er-strålar"
    kram goa vännen!
    nina

    SvaraRadera
  25. Åh vad bra skrivet. Jag älskar att gå här hemma i vår "lilla" stad och möta ett leende ansikte.

    Jag får många fler när jag är ute och går med mina små pojkar.

    Nu ska jag bli bättre på att se alla därute.

    Varm kram till dig och hoppas ni snart kryar på er.

    Marit

    SvaraRadera
  26. Lotten - du är underbar!!
    Vill att du ska veta det.
    Du har så rätt i dina ord. Om vi såg varandra och brydde oss, så skulle världen vara såååå mycket bättre.
    Om vi kunde se förbi våra skillnader och se hur mycket vi har gemensamt - behovet att vara älskad, t ex.

    Du är en hjärtemänniska! Och sådan tycker jag om!

    Bamsekram!!
    Willewira

    SvaraRadera
  27. Du har så rätt!! Det är verkligen något att tänka på.. jag har också tänkt tanken när jag varit i storstäderna, kanske därför jag inte gillar att vara där speciellt mycket..
    Hoppas att du kryar på dig till helgen vännen!
    Kram /Anna

    SvaraRadera
  28. Men lilla Lotten....har du nu med blivit sjuk?! fy sjutton vad många som är drabbade....*trist*.
    Du och lilleman får ligga där i sängen och värma varandra och ha det mysigt.

    Sagt det förrut Lotten....men säger det igen: Du är klok som en hel bok vännen! Tänk om alla tänkte som du gör....vilket annorlunda samhälle vi skulle ha då!

    Krya nu på er ordentligt!
    Kramar, Ulrika

    SvaraRadera
  29. Fin tanke och så fint skrivet av dig..för det är precis så det är! Vi bör alla tänka till iblad för det finns så pass mycket framför våra ögon som vi inte reflekterar över!


    TrevligHelg!
    Kram Marina

    SvaraRadera
  30. Åh vännen så underbara ord du jämt skriver, du tänker inte bara på dig själv utan är mån om andra. Bädda ner dig nu ordentligt och hoppas du blir om pysslad så ska du se att febern försvinner. Själv ska jag njuta av mitt nya nummer av Jeanned Arc Living magasinet som anlände till butiken i dag.
    Kramis Tess

    SvaraRadera
  31. "Mitt Stockholm har blivit kallt." sjöng Orup. Det gäller nog inte bara där, känns så även på en liten ort som jag bor på. Har som vana att hälsa på alla jag möter när jag är ute och går. En del tittar som om man var något från yttre rymden. Oftast är det faktiskt ungdomar som hälsar tillbaka - eller hälsar först.
    Tack för att du påminner oss om att ta vara på det lilla och njuta av att vara sedda.
    Kram på dej, hoppas du känner dig bättre.
    Anns Gröna

    SvaraRadera
  32. Du skriver och uttrycker dig så otroligt fint
    Kram Lisa

    SvaraRadera
  33. Vad fint du skriver :)
    Verkligen något att tänka på!
    Att du orkar skriva, trots feber...

    Krya på dig nu, vännen!
    Varm kram Hanna

    SvaraRadera
  34. Hej Lotten!
    Så härligt att komma in till dig o få se vackra bilder och samtidigt få sig lite andlig och mental "spis"

    varma kramar från mig,

    L

    SvaraRadera
  35. Tänk så kallt klimat människor emellan. Det behövs många som är som du.
    Krya på dig.....kram Mia

    SvaraRadera
  36. Hej Lotten!
    Vilket tänkvärt inlägg det ligger mycket i det som du skriver.
    Hoppas du får en trevkig helg!
    Kram Frida

    SvaraRadera
  37. Glömde ju skriva krya på dig!

    SvaraRadera
  38. Hej. Så är det ju...det är bla. därför det är så skönt o inte bo i 08 området längre...stressade och griniga människor...inte alla, men många. Här i lilla byn i Dalarna hälsar tom tonårspojkar på alla vuxna när dem går förbi, och det kan vara nån man aldrig har träffat ens...det är ganska häftigt tycker jag =)

    Önskar dig en härlig helg. Kram Pirre

    SvaraRadera
  39. Du har så ret i det du skriver Lotten, men der skal egentlig så lidt til for at lægge mærke til og ikke mindst glæde andre. Det er ikke et spørgsmål om kun at give gaver, men det kan også bare være nogle få dejlige ord,en venlig gestus, en krammer,en kommentar på bloggen ;o), en lille hilsen eller at få andre til at grine. Og det gode ved det er, at vi ikke bliver mindre glade af at give det væk til andre syntes jeg - tværtimod.;o)

    Med stor kram
    Birgitte

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

hej hallå, tack söta för din hälsning!

Populära inlägg