en tankeställare bland...
... lotten love prylar !
detta hände i...
Washington DC, en tunnelbanestation en kall januarimorgon 2007.
En man med violin spelar Bach i en timme.
Under den timmen passerar ca 2000 personer.
Efter 3 min
spelande uppmärksammar en medelålders man musikanten och drar ned tempot i sina steg. Han stannar några sekunder och fortsätter sedan vidare.
Efter 4 min:
Violinisten får sin första dollar. En kvinna kastar myntet i hans hatt utan att stanna.
Efter ca 6 min:
En yngre man lutar sig mot staketet och lyssnar en stund, men tittar snart på klockan och går vidare.
Efter 10 min:
Ett barn i 3-årsåldern stannar, men modern drar honom vidare.
(Flera barn stannade men blev utan undantag omgående ivägsläpade av sina föräldrar)
Efter 45 min:
Violinisten har spelat oavbrutet. Endast 6 personer har stannat för att lyssna en kort stund.
Ett 20-tal personer har lagt pengar i hans hatt, men de flesta utan att sakta in.
Violinisten fick ihop 32 dollar sammanlagt.
Efter 1 h:
Musikanten slutar att spela och det blir tyst. Ingen lägger märke till att han slutar, ingen applåderar. 
Sanningen:
Musikanten som spelade är Joshua Bell, en av världens främsta nu levande violinister och musiker. Han spelade några av Bachs mest krävande stycken på en violin värd 3,5 milj dollar.
Två dagar tidigare spelade Joshua Bell för utsålda hus i Boston, biljetterna kostade i genomsnitt 100 dollar.
Detta är en sann historia. Joshua Bells inkognitospelning på T-banestationen organiserades av Washington Post, detta som en del av ett sociologiskt experiment om perception, smak och människors prioriteringar.
Man ställer frågan: "Lägger vi överhuvudtaget märke till skönheten i en vardaglig miljö vid en opassande tidpunkt? Stannar vi till för att uppskatta skönheten? Känner vi igen en talang i ett oväntat sammanhang? Hur många av oss går på fina koncerter och betalar dyra pengar för något vi inte har vett att uppskatta?"
En slutsats i mängden:
Om vi inte väljer att stanna till när en av världens bästa musiker spelar några av världens bästa stycken på ett av världens finaste instrument…
HUR MYCKET ANNAT GÅR VI INTE MISTE OM?
shiiiiiiiiiiiiiiit vi måste bli medvetna om nuet!!!!
njut av dagen,
varmkram lotten
God morgon !
SvaraRaderaDet är en fantastisk historia du berättar idag. Jag tycker att den är jättebra och idag är jag hemskt mottaglig. Tack, vännen !
Stor kram
Anci
Jaaa Lotten..vi måste leva i nuet, stanna upp..inte rusa på..
SvaraRaderaVilken fantastisk berättelse !!
Kraaam Anette
God morgon Lotten!
SvaraRaderaMan fastnar så lätt i alla logistiska "problem" under dagen att man glömmer bort att livet faktiskt är NU, inte efter "jag ska bara göra det här först". Måste erkänna att det är lättare att stanna upp i nuet på våren då livet faktiskt är lite mer påtagligt med knoppar som blir större för var dag och fåglar som sjunger i 100 decibel. Jag behöver den påminnelsen NU.
Hoppas att du får en bra dag,
kram Maria
PS! Maries man byggde faktiskt hyllan åt mig efter mina önskemått- snällt va?!
Gomorron!!!!Det var en fantastisk berättelse!!!!Härlig....Vi måste liva i nuet och inte bara rusa iväg.Önskar dej en härlig tisdag goa lotten Varmkram Rita ♥
SvaraRaderaSå otroligt stressade vi springer fram genom livet...verkligen en bra historia som får en att stanna upp och framför allt tänka till.
SvaraRaderaTack
Pernilla
Good Morgning Lotten! Vilken härlig historia att förundras över, alla stressar och har inte tid att stanna till i nuet. Vad sorgligt, för vi lever ju här och nu!! Nää vi måste bli bättre att njuta av livet medans vi kan, eller hur? Jag älskar att stanna till och lyssna på gatumusik, särskilt när de spelar klassisk musik, underbart!!! Ha en underbar dag. Kraaaaam Paula
SvaraRaderaDu har så rätt, Lotten. Visst är det så ... vi missar en hel massa genom att rusa genom livet. Helt underbart inlägg, tack för att du delar med dig.
SvaraRaderaÖnskar dig en fortsatt skön vecka!
Kram Randi
Så sant så sant.
SvaraRaderaLotta
Häftigt...jag fick samma berättelse via mejl igår av en arbetskamrat. Det ääär en fantastisk story och mycket tänkvärd...
SvaraRaderaNjut av livet, det pågår NU!
Kram,
Regina
Åhhh jag fick gåshud av den historien! Du levererar såna tänkvärda ord Lotten!
SvaraRaderaMan försöker att leva i och njuta av nuet men guuuud så svårt det är!!!
Njut o lev idag! Kram cilla
Hej Lotten!
SvaraRaderaJa, detta är verkligen en "carpe diem" -historia, att inte gå runt i cirklar som zombies, utan stanna till och se detaljerna i vardagslivet.
Att tro att man måste åka bort för att hitta äventyret och lyckan, när den kanske finns på närmare håll...
Mycket fin och tankvärd historia du berättar!
ha en bra dag!
hälsn
AnnA
Ja, jag har också hört den historien! Visst är det skrämmande och ett dokument över hur världen blivit! Historien är både hemsk och lärorik och jag håller verkligen med dej!
SvaraRaderaHa nu en skön tisdag, Lotten!
Kramar
Lisa
Hillojsan!
SvaraRaderaFantastisk historia och VÄL RUTET, LOTTEN!
Var dig själv (alla andra är redan upptagna...) och lev i nuet!
Hillevissankram
God förmiddag.
SvaraRaderaKikar in till dig så hör påt isdag förmiddag.
Vilken mysig blogg du har, riktigt inspirerande och ditt hem ser riktigt inbjudande ut,kanonfint.
Visst är det härligt med shabby chic fransk lantstil,man får aldrig nog och det är som en sjukdom är mitt motto fniss.
ta hand om dig och må så gott
kram erica
Herregud- vilken historia! Tack för tänkvärda ord- som alltid!
SvaraRaderaKram /Anna
Underbart inlägg i min anda!!!!
SvaraRaderaVilken tankeställare!!!
Jag kunde inte låta bli att uppmärksamma tofsen på ditt skåp, såg du Svenska Hollywoodfruar igår? *ler*
kram kram
Caroline
Kloka Lotten!!
SvaraRaderaDet är ju sååååå sant!!
Tack goa du för att du påminner oss!!!
Ta en dag i taget, stanna upp, lyssna, se och njut! Jag lever här och nu!
Stor bamsekram!
Willewira
Så sant så sant!
SvaraRaderaDet finns så många fina berättelser från verkligheten som berör oss då vi läser dom.
Men sen glömmer vi ändå bort att leva som läst!
Egentligen tar det så lite av vår tid att stanna upp och verkligen njuta av nuet....
En konst som vi borde praktisera ofta ofta. Även här ger träning färdighet.
Tack Lotten för att Du mellan varven får oss att tänka till.
En njutning i nuet är ju att ta sig tid att besöka de bloggar man tycker om.
Önskar dig en underbar dag idag då du och Gistav har er alldeles egna dag.
Tänker på Dig
Kramisar Jeanette
Sorry men jag har ju så svårt att skriva korta kommentarer.
Pööösssss Jeanette
PS
SvaraRaderaStav felen fick du med i all hast!
Jag ryser... Tänk att barnen hade vett att uppskatta musiken! De lever ju mer i nuet än vad vuxna gör. Man borde nog försöka hitta barnet inom sig och inte tänka så mycket på igår och i morgon utan vad som händer här och nu. Tack för ditt tänkvärda inlägg. Det behövdes verkligen för mig.
SvaraRaderaKram/ Anna
Hej!
SvaraRaderaSåg för länge sedan ett program där man jämförde storstadsmänniskor med landsortsmänniskor.
De förklarade att hjärnan kan inte ta in alla intryck den får i storstadsbruset, utan måste stänga av för att inte bli "kocko".
På landsbygden där tempot är mycket lugnare, så kan vi lättare ta in alla intryck och lägga märke till detaljer, utan att hjärnan får fnatt. En slags överlevnadsgrej alltså.
Tyvärr så slipper vi väl inte stressen helt på landet heller, utan mail, telefoner, möten och aktiviteter pockar ständigt på vår uppmärksamhet.
Men historien är mycket tänkvärd:-)
Ska nu sätta mig och bara insupa mina barn till 100%!
Ha en skön dag,
kram, Maria
Underbar berättelse och lika underbart skåp!
SvaraRaderaDet är så sant...vi måste sakta ned på takten och ta oss tid att se allt det vackra omkring oss...
Fina saker du har i ditt skåp...NJUTER!
Kram,
Anette
Så är det Lotten,alla dessa intryck hjärnan orkar helt enkelt inte att bearbeta allt.
SvaraRaderaMen jag förstår vad du menar,vi är alla jätte dåliga på att leva i nuet.
Kram Agneta
Oftast ska det till något för att vi ska stanna upp, lyssna och fundera på och om vårt liv.. Vad är det som gör att vi inte kan uppskatta det lilla i vardagen förrän det kanske är försent... Joshuas exp. är ju ett bra exempel.. Kram och TACK för tankeställaren, Jeanette
SvaraRadera*Gulp* fick nästan lipen...Hur ofta far man inte bara runt, utan att ta tillvara på dagen? Eller ännu värre; inte låter sina barn ta tillvara på den?
SvaraRaderaTack för ett tänkvärt inlägg, kram Camilla
Ja det var en tankeställare...undrar hur han kände det, Joshua, när han stod där och spelade för en stressad folkmassa helt innesluten i sina egna tankar! Idag tänker jag i alla fall inte gå miste om nåt!
SvaraRaderaOtroligt fint skåp med mycket fina saker... tack för inspirationen.
Sussi
En härlig historia men skrämmande på något vis....Tänk vad vi går förbi här i livet. Du har ofta så tänkvärda ord och yttringar i dina inlägg Lotten! Tack för det kloka kvinna!! :O)
SvaraRaderaIhhh, jag ryser...undrar om jag skulle ha stannat och njutit? Förmodligen inte, jag skulle ha skyndat vidare till nästa stopp i ekorrhjulet och missat hela härligheten. Tack för påminnelsen, carpe diem må vara ett slitet uttryck, men det stämmer så väl!
SvaraRaderaBästekramen,
Lydia
Vilken historia!..
SvaraRaderaSå sant!..
Man bara rusar igenom livet och gör allt för ofta misstaget att missa att njuta av ögonblicket!
satt i bilkö på väg hem idag..passade faktiskt på att njuta av solen och musiken på bilstereon......istället för att irritera mig på eländet :)
ha det gottis!
Kram Sanne..
Du är underbar Lotten med dina fina tankar och sanningar!!!
SvaraRaderaDu förgyller min dag.
Stor kram och tack!!
Pia
Visst är det så kära du. Är det inte det som är vad dags utmaning. Kanske till och med varje stunds...
SvaraRaderaKram till dig!
/Lina
Vilken helt underbara historia:)
SvaraRaderaja man måste verkligen stanna upp ibland och bara njuta. Idag har jag njutit av den härliga solen..
kram och tack för en tanke
sandra
Jaaa...
SvaraRaderadet är därför som jag ifrågasätter mitt eget bloggande...
Ha det gott!
Det är för sorgligt ibland. Hur vi rusar runt och far så vi inte varken ser eller hör. Det gäller att kunna se det stora i det lilla och det lilla i det stora. Det finns alltid något, bara vi hejdar steget.....alldeles mitt framför näsan. Det gäller att inte låta vardagen bli allt för filtgrå när det finns små pärlor lite överallt!
SvaraRaderaEn lastpall med kramar.....
Hej älskade vän.
SvaraRaderaVilken vacker men samtidigt tragisk berättelse.
Men jag lovar Lotten att om jag hade ditt ljuvliga, underbara hem med alla ljuuuuuvliga små stilleben överallt så skulle jag inteha något problem att njuta av dagen här och nu :-).
Jag tänkte på en sak när jag såg din första bild...du är ju lite lik Maria Montazami med dina tofsar, hahahaha.
Om du såg avsnittet igår så förstår du vad jag menar ;-).
Saknar dig gumman.
Puss & Kram
Melinda
Verkligen tänkvärt!
SvaraRaderaDet gäller att ta sig tiden att stanna upp och njuta av nuet och inte stressa runt utan att lägga märke till det vackra i livet...
Helt fantastisk historia!
Kramar Linda
Solen varmer Lotten.:-) i dag koker det i mine kinn etter solens varmende stråler.:-) Herlig herlig herlig.:-)Håper den skinner på deg også.:-)
SvaraRaderaKlem Gry.:-)
Fortunately the translator did a pretty good job this time because I could really understand and follow the story...and what an interesting story it was!!!! What a shame though, that our lives are so busy...and our priorities so out of line sometimes...that we can not stop and appreciate the ture beauty around us and God given talents! Loved this post Lotten, can't wait to share it with my husband!!! And your photos too - always breathtaking!!!
SvaraRaderaHugs ~
:) T
En underbar historia :)
SvaraRaderaLev nu... njut...
kram L-Lott
Hei Lotten
SvaraRaderaEn utrolig vakker historie on å være i nuet.....nydelig.
God uke til deg.
Klem...Ellen
Bästa tankeställaren Lotten....och mycket intressant!
SvaraRaderaHej Lotten!
SvaraRaderaJust idag är jag så glad för jag struntade i att stressa på vägen hem med matkassar, blöta barnkläder och trötta barn. Vi lallade på och småpratade och hade jättemysigt. Nu ska jag försöka fortsätta på den banan har jag tänkt :-)
Du är klok som en bok som vanligt du Lotten!
Stor kram
Susanne
Hello!
SvaraRaderaFeel free to mention me in ((:
Yours warmly
Patricia
Tak søde! Det var en fantastisk tankevækkende historie...sådan en som man aldrig glemmer!
SvaraRaderaKh Katinka
Mmmm så tankvärt! Hemskt egentligen att det är så...men det är nog vanligare än man tror.
SvaraRaderaSjälv har jag märkt det lite genom en annan sak. Jag är harig av mig och rädd att halka på isgator...i många år använde jag sådana där löstagbara broddskydd till skorna de halaste dagarna på vintern. Fick många kommentarer om pensionärsvarning och liknande.
Men jag tröttnade på jobbet att ta på och av skydden och att jag titt som tätt tappade ett utan att märka det så för några år sedan köpte jag mig ett par snygga tuffa vinterkängor med inbyggda broddar.
Och kan man tänka...nu höjs det frågande på ögonbrynen när jag kommer klipprandes i mina broddkängor och när jag visar broddarna under kängorna så tycker alla att det är cooooolt!
Ingen pensionärsvarning där inte...men funktionen är ju densamma...och andledningen till att jag har dem, nämligen att jag inte vill halka och slå mig fördärvad!
Lite lustigt tycker jag nog!
Kram på dig raraste Lottitotten!
Carina